Jag vet att bitarna passar, för jag såg dem falla bort.
Möglar och pyr, grundläggande olika.
Ren intention placerade vid varandra,
kommer att ställa två älskande själar i rörelse.

Sönderfaller som det händer,
testar vår kommunikation.
Ljuset som drev vår eld förr har bränt ett hål mellan oss så,
vi kan inte se att nå ett slut.
Förlamar vår kommunikation.

Jag vet att bitarna passar, för jag såg dem falla ner.
Inget fel, ingen att beskylla, det betyder inte att jag inte åtrår.
Peka finger, skylla på andra, se tempel välta.
Att få delarna ihop, återupptäcka kommunikation.

Den poesi som kommer från kvadrering.
Cirklandet är värt det, skönhet i den inre konflikten.

Det fanns en tid då bitarna passade,
men jag såg dem falla bort.
Mögliga och kvävande, strypta av våra lystna blickar.
Jag har gjort uträkning nog att känna till faror,
med en andra gissning.
Dömd att smula sönder såvida vi inte stärker och växer - vår kommunikation.

Kall tystnad har en tendens att förtvina något sinne av medkänsla.

Mellan tänkta bröder.
Mellan tänkta älskare.

Jag vet att bitarna passar.