Närmare
En ö med bro och skog, till synes uppslukad av evigt mörker.
Becksvart grav utan blommor och jord, bara ett stort, tomt hål av tvivel.
Räknar till tio och sväljer den klump som fastnat i halsen.
Det slår till, det slår om, innan jag vet att det gör ont.
Och på andra sidan... är det evigt mörker.
Måne och stjärna är allt vi har. Konstgjort ljus, var och varannan dag.
Jag kan inte undgå känslan att något är fel.
Luft kastar onda önskningar, kyla stampar frusen mark,
sommar återskapar hungrig eld, vatten dränker sorgset regn.
Dessa eviga vattendroppar mot kläder och hud... salt, så salt.
Värderingar, åsikter, rättigheter, min eviga kamp mot rätt och fel.
Tapeten drar ihop sig och spricker, lämnar kvar det ögat ser.
Under dessa tider bleknar mina spår som andra kanske följer.
Passera gärna om ni vill och måste,
jag har en del att tänka över... när jag sväljer en bit av dig.
Jag måste tala med eld, inspireras av dess hängivenhet att brinna.
Jag vill dränkas av vatten, känna en gemensam sorg lätta och försvinna.
Jag kan kasta onda önskningar till luft, och hoppas på att framöver alltid vinna.
Jag ska skydda min mark så att kyla aldrig biter, eller får min frusna tunga att tvinna.
Den här tystnaden ger mig tid att tänka, och anledning att vakna.
Men snälla, kom närmare, se mig sakna.
Becksvart grav utan blommor och jord, bara ett stort, tomt hål av tvivel.
Räknar till tio och sväljer den klump som fastnat i halsen.
Det slår till, det slår om, innan jag vet att det gör ont.
Och på andra sidan... är det evigt mörker.
Måne och stjärna är allt vi har. Konstgjort ljus, var och varannan dag.
Jag kan inte undgå känslan att något är fel.
Luft kastar onda önskningar, kyla stampar frusen mark,
sommar återskapar hungrig eld, vatten dränker sorgset regn.
Dessa eviga vattendroppar mot kläder och hud... salt, så salt.
Värderingar, åsikter, rättigheter, min eviga kamp mot rätt och fel.
Tapeten drar ihop sig och spricker, lämnar kvar det ögat ser.
Under dessa tider bleknar mina spår som andra kanske följer.
Passera gärna om ni vill och måste,
jag har en del att tänka över... när jag sväljer en bit av dig.
Jag måste tala med eld, inspireras av dess hängivenhet att brinna.
Jag vill dränkas av vatten, känna en gemensam sorg lätta och försvinna.
Jag kan kasta onda önskningar till luft, och hoppas på att framöver alltid vinna.
Jag ska skydda min mark så att kyla aldrig biter, eller får min frusna tunga att tvinna.
Den här tystnaden ger mig tid att tänka, och anledning att vakna.
Men snälla, kom närmare, se mig sakna.
