Livets mysterier
Då var man åter hemma i en snöig, grå och tråkig by utan roligt folk och de nödvändigheter en tonåring behöver. Visst ville jag komma bort från lägenheten en stund, men efter två timmar suktade man efter ljud, ljud och åter ljud. Med snart två dagar bakom ryggen här i Laxsjö, återstår det hela nio dagar. Då till den stora frågan: "vad tusan ska jag göra här i all ensamhet?". De stora privilegierna jag har i hemmet är dock att bestämma morgondagens maträtt samt vilka kläder som skall tvättas först. Kan det bli bättre?
Härda, stå ut och ta det som en man. Jo, det återstår att se vad veckan har att erbjuda lilla mig. Det kalla golvet i mitt gamla femkantiga rum välkomnar mig hjärtligt, förstås. Och du som inte visste detta redan, jag trivs i kalla miljöer. På sommaren drabbas jag av, ack så många, sömnlösa nätter. Givetvis kan man tacka den bidragande faktorn - värmen. Sedan har vi mygg, studsande flugor längs listerna i huset och en och en annan humla under täcket, som lömskt väntar på dess byte. I detta fall jag, ett rovdjur som inte ger vika för minsta lilla. Ha!
Med rumpan nedgjuten i en mjuk säng och någon sorts stenåldersburk till dator på kontorsstolen, är nu min rygg formad som ett ess. Ett konstigt ess måste jag säga, men spela roll. Det är trots allt bara jag som tar skada, och inte du. I och med dessa klagomål kräver jag medlidande från dig som läser. Lite måste jag väl få i gengäld, som bjuder er alla på stenhård hjärtklappning, spänning och glädje!
Jag börjar nästan tro att det är lite för kallt här inne. Flugorna som grävt sig igenom väggen, under något vridet förhållande, ligger avsvimmade på fönsterbrädan. Vissa har mer dödsryckningar än andra och flertalet nedsatta raser försöker, precis som judarna under andra världskriget, ta sig ut ur min hemmagjorda miniatyrmodell av Auschwitz. Jag är sadistisk, jag vet. Och sen när började alla dessa växter och insekter trivas i mitt rum!? Klart de uppskattar en medeltemperatur på -5, men varför ska de skymma sikten i mina fönster? Detta hör antagligen till livets stora gåtor, som varken du eller jag kan få svar på. Men viktig är den. Det är alla idéer. Oja!
Härmed idiotförklarar jag mig själv. Jag, Ante, Lammet och även papegoja enligt Rafael, upptäckte för någon minut sedan att kontorsstolen hade en slags hemlig spak. Drog man i spaken, utan som helst misstolkningar, höjdes allt till en helt ny nivå. Vilken lättnad! Vilken syn! Och vilken fruktansvärd värk jag har i ryggen!
Men nu, kära läsare, skall jag vandra i mitt ensamstående korståg till nedervåningen och besegra ett par mörkhyade chokladbitar. Tack och bock för att du, ännu en gång, givit mig en bit av ditt tråkiga liv.
Todiloo!
Härda, stå ut och ta det som en man. Jo, det återstår att se vad veckan har att erbjuda lilla mig. Det kalla golvet i mitt gamla femkantiga rum välkomnar mig hjärtligt, förstås. Och du som inte visste detta redan, jag trivs i kalla miljöer. På sommaren drabbas jag av, ack så många, sömnlösa nätter. Givetvis kan man tacka den bidragande faktorn - värmen. Sedan har vi mygg, studsande flugor längs listerna i huset och en och en annan humla under täcket, som lömskt väntar på dess byte. I detta fall jag, ett rovdjur som inte ger vika för minsta lilla. Ha!
Med rumpan nedgjuten i en mjuk säng och någon sorts stenåldersburk till dator på kontorsstolen, är nu min rygg formad som ett ess. Ett konstigt ess måste jag säga, men spela roll. Det är trots allt bara jag som tar skada, och inte du. I och med dessa klagomål kräver jag medlidande från dig som läser. Lite måste jag väl få i gengäld, som bjuder er alla på stenhård hjärtklappning, spänning och glädje!
Jag börjar nästan tro att det är lite för kallt här inne. Flugorna som grävt sig igenom väggen, under något vridet förhållande, ligger avsvimmade på fönsterbrädan. Vissa har mer dödsryckningar än andra och flertalet nedsatta raser försöker, precis som judarna under andra världskriget, ta sig ut ur min hemmagjorda miniatyrmodell av Auschwitz. Jag är sadistisk, jag vet. Och sen när började alla dessa växter och insekter trivas i mitt rum!? Klart de uppskattar en medeltemperatur på -5, men varför ska de skymma sikten i mina fönster? Detta hör antagligen till livets stora gåtor, som varken du eller jag kan få svar på. Men viktig är den. Det är alla idéer. Oja!
Härmed idiotförklarar jag mig själv. Jag, Ante, Lammet och även papegoja enligt Rafael, upptäckte för någon minut sedan att kontorsstolen hade en slags hemlig spak. Drog man i spaken, utan som helst misstolkningar, höjdes allt till en helt ny nivå. Vilken lättnad! Vilken syn! Och vilken fruktansvärd värk jag har i ryggen!
Men nu, kära läsare, skall jag vandra i mitt ensamstående korståg till nedervåningen och besegra ett par mörkhyade chokladbitar. Tack och bock för att du, ännu en gång, givit mig en bit av ditt tråkiga liv.
Todiloo!
