Det finns där
Ännu en gång, så illa blå och blekt.
Rosiga kinder, sketch av korall.
Somnar till ljudet vi alla så väl känner till,
men varför är jag ensam, när vågen står still?
Steget bortom, dit ingen vågade gå.
Överväldigad, dragen,
gråfrusen av sand och det hindrar mig,
från att nå.
Mönstret visar öppningen stor.
Bränd av solens ljuva smak,
för med bildvita ögon, och färgen som gror,
är det sista vi tror, på ett rårört gemak.
Men det finns där.
Rosiga kinder, sketch av korall.
Somnar till ljudet vi alla så väl känner till,
men varför är jag ensam, när vågen står still?
Steget bortom, dit ingen vågade gå.
Överväldigad, dragen,
gråfrusen av sand och det hindrar mig,
från att nå.
Mönstret visar öppningen stor.
Bränd av solens ljuva smak,
för med bildvita ögon, och färgen som gror,
är det sista vi tror, på ett rårört gemak.
Men det finns där.
Kommentarer
Postat av: agnes
berätta vad den säger..
Postat av: DenyMe
Läs och fundera. Do it again!
Postat av: agnes
det är dags nu!
jag har gjort it again men du är kryptisk som ett... krypto.
Postat av: Mal'n
Alltså..... inte för att vara opoetisk eller ignorant. Men jag fattar fan ingenting. Kan ha med tiden på dygnet att göra med i och för sig.
Trackback