Spegel

Cornwall och hamnen, platsen där häxor i vansinne krälar. Fram tills i dag, i drömmar åtminstone, står fyren i det förlorade Christabel, och hukar och lutar enormt vid stranden där farfars hus en gång byggdes. Efter att ha stått sig igenom test av tid restes en stjärnklar storm, det blodiga tidvattnet tog form. Farfars hus, trots ett gap av krokar och mättad med mystiska böcker, kunde ej längre hålla mot det som spjälar, tills, såvida, en viss profetia - väl läst - nu stod framför en väl uppfylld värld.
 
Nu, av dessa böcker i farfars håla, somliga var nya, men de flesta till åren komna. Och den äldsta var en skriftrulle. En spådom som sade:
"när gåtan börjar, avslutas berättelsen".
 
Den första augusti 1892 och i skepnad av ödet. Farfar lade Cornwall bakom sig. 
"Jag är kapten på ett fartyg. Mitt skepp är fängslande, och hennes namn Plutonia".
Berättelser på land, oväder till havs, mellan åren 1892 och 93, när farfar seglade långt ifrån strand.
 
Fartyg förtrollade, skepp vanliga, alla mot solen i glidbanan ålade. När solen visar sig falsk, som den alltid gör, kommer somliga bort, och andra återvänder hem. Men det var ingen stjärna, utan en förtvinad illusion. Jag menar med det att spegeln hittades i kammaren, där jade växer som ogräs, djupt under marken. Spegeln hittades av en man som mot skatt ändå vidhöll sitt fynd. Så, av och på igen, han seglade Europas kant.
Av och på, på och av, tills han en dag mot golvet utan bultande hjärta föll.
 
Genom tårar och leenden, genom den sista domänen. Stavar av trasig kristall, hans tid hade kommit, väl försenad till den historia som varit, men tidig inför gåtan som ännu inte öppnats.
 
Den första augusti, 1893. Den charmerande båten Plutonia sveper likt en stråle mot Cornwall. Inte en minut för sent, som så ser ut. Och under den natten skulle kaptenens barnbarn fira hennes födelsedag. 
"Jag har rest en lång väg", sade kaptenen. "Från förlorade Christabel i natt, med sällskap av min hund, för att spränga bort takbjälkarna med min överraskning! Mitt barnbarn, det här är en utländsk spegel... stulen från den mörkaste djungeln!".
 
När borden kollapsar och golven har fyllts, och festen är över, så är allting över. Sjöbusar och skurkar kommer att bosätta sig på undergången. Jag har förvridit saker, som mark, och saker som verkar är i själva verket inte. Bakom stängda ögon, inse din syn. Min syn, mitt barnbarn, visar på en överraskning.
Mer ljus än sol. Mer mörker än natten då. Mer en snara, än lust.
 
Sagor på land och stormväder till havs, mellan åren 1892 och 93,
när farfar äntligen kom bort från strand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback