Drömmer om ansiktet igen.
Ljust, blått och skimrande.
Flinar öppet.
Och tröstar mig med sina tre, varma och vilda ögon.

På min rygg och tumlande,
ner igenom hålet och tillbaka igen.
Stiger upp.
Och torkar trådarna samt daggen från mitt vissnande öga.

In och ut.

Ett barns rim klistrat i mitt huvud.
Den sade att livet är en dröm.
Jag har tillbringat så många år i fråga,
att finna det jag alltid vetat.

"Vad roligt att se dig.
Jag har saknat dig mycket.
Så glad att det är över.
Kom ut för att se dig spela.
Varför springer du iväg?"

Skördar mark omkring mig,
gör denna heliga korp ovanför mig.
Svart som hål inuti ett minne,
blå som vår nya, andra sol.

Jag håller min hand i skuggan.
Dra bitarna från sanden,
som jag försöker pussla ihop.

In och ut.