Tystnaden

Det var ett tag sedan jag skrev här. Nu har jag en anledning dock.

Kub, så tom och stilla vit. Våldsamma väggar, struktur och dylikt.
Två vilsna själar letar drömmar, väntar ut, kommer hit.
Men de stannar till för ett ögonblick...

Den ljuva lukten av sorg stryker längs marken.
Oavbrutna vindar blåser under natten.
De låser fast vid våra ögon, upptäcker rädslan och ler.
Men allt vi ser är täcket av bly som gräver sig ner.

Ljuset försvagas när vi flyr.
Det vi känner är varandra, och hur de slutligen stannar.
Aska, lågor, inferno samt plågor.
Deras ögon tappar glans och bleknar, så jag frågar:
"är ni dammet i våra ögon, som förblindar vår syn?
Och tystnaden som säger mer än ord?
"

Kub, så tom och stilla vit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback