En låda porslin
Du ser hög ut i din frånvaro, längtandes mot skyn, ilande genom tid och luft som en vertikalprojektion. Och du behöver den första, bästa resan bort från staden.
Utan kärlek, utan behov. Bortkopplad, avkopplad, trött på att släpa fötterna mera.
Spåren blir så lättillgängliga för andra låglivade.
Hörde jag din spegelbild prata? Säga att du utan ögon har drömt under de senaste dagarna, alldeles för mycket. Att du följer ruset, i hopp om att hitta ditt egna borttappade jag? Att allt du behöver finns precis här intill kanten. Jag tror inte det. Men håller ett observant öga på marken ändå. Väntar på spruckna drömmar och en låda av ert finaste porslin. Kom inte försent. Jag ska visa dig hur man gör, ta dig ut ur mig, eliminera allt. Visa hur man krossar, går vidare och i sinnesflykt avviker. Flyger!
Vill inte som dig, men jag visar trots detta. Och när jag har fått nog så skickas du hem.
I en låda.
Psykopat.
Så, det är sommar i natt och staden lyser strax under mina fötter. Högtalare spränger förvrängda noter och vinden slår mot mitt ansikte. Sluta bara, vem kommer att höra dig när jag tar dig ner i undervattensströmmen? Och... jaså, du kan inte simma? Ptja... det vet jag väl inte. Vad vi gör åt ditt problem? Känner dock inget medlidande.
Du kommer att bli släpad längre än någonsin förr.
Jag vill inte som dig.
Utan kärlek, utan behov. Bortkopplad, avkopplad, trött på att släpa fötterna mera.
Spåren blir så lättillgängliga för andra låglivade.
Hörde jag din spegelbild prata? Säga att du utan ögon har drömt under de senaste dagarna, alldeles för mycket. Att du följer ruset, i hopp om att hitta ditt egna borttappade jag? Att allt du behöver finns precis här intill kanten. Jag tror inte det. Men håller ett observant öga på marken ändå. Väntar på spruckna drömmar och en låda av ert finaste porslin. Kom inte försent. Jag ska visa dig hur man gör, ta dig ut ur mig, eliminera allt. Visa hur man krossar, går vidare och i sinnesflykt avviker. Flyger!
Vill inte som dig, men jag visar trots detta. Och när jag har fått nog så skickas du hem.
I en låda.
Psykopat.
Så, det är sommar i natt och staden lyser strax under mina fötter. Högtalare spränger förvrängda noter och vinden slår mot mitt ansikte. Sluta bara, vem kommer att höra dig när jag tar dig ner i undervattensströmmen? Och... jaså, du kan inte simma? Ptja... det vet jag väl inte. Vad vi gör åt ditt problem? Känner dock inget medlidande.
Du kommer att bli släpad längre än någonsin förr.
Jag vill inte som dig.
Jag tänker visa hur ska det går till.
Sedan skickas du hem, i en låda.
Kommentarer
Trackback
