I ett tyst rum, i solitär, väntandes med en tår i hans öga och penna i hand, så börjar historien om en slitande man.

Han har varit fattig i hela sitt långa liv. Ärr, gråsprucket skinn, blåsor på händerna och allt ont man kan få in. Precis när allt går perfekt, kommer en främling och stjäl kvinnan från hans inre, djupa arkiv. Och han börjar betvivla, fruktar att morgondagen aldrig gryr.
Att det inte finns någonting kvar att se. Världen har redan gjort honom mätt.
Åh, nästa dag, vi ser vad som sker...

Tiden har kommit, och mannen hade rätt. Det är en kall och regnig natt, lika oändlig nu när världen rasat och planen gått snett. Med en så felfri och perfekt skiss, han som trodde att kvinnan ville följa med honom livet ut. Men saker och ting är inte längre detsamma.
Det blir ingen påföljande dag, precis som förut.

Här har vi en vilsen man som till äran är bunden. I bassängen av drömmar är han nu på gränsen till att drunkna. Om det bara finns en självklar utväg från den här mardrömsnatten så kanske allt löser sig i morgon. Det klarnar upp i morgon.

Nåja... med knivskarp smärta inom hans rosenröda blod, önskar sig säkert kunna stjäla henne tillbaka om det bara fanns tillräckligt med mod. Och när ansiktet täckts helt utav drömmarnas vatten vaknar han till med ett högt vrål... enbart den grymma verkligheten uppstår. Sitter upp med panik bakom ögon och händer i darrande rörelse.
Kanske det finns utrymme till förändring i planen ändå, som han ännu inte riktigt förstår.

Med en tår i hans öga, och pistol i hand, så slutar historien om en slitande man.